- Om opkonsten
Opkonsten; riktningen vi tidigare inte tagitkan bli bron över till det obegränsade nya Av: Sarah Jessie Kalmér Något händer, och har pågått länge. Vi kan se det i vår tids törst efter holografi, efter virtual reality, eller insta-filter, uppifråntagna selfies och photo-shoppade midjor och solbrännor. Men vad är det vi egentligen eftersöker, varför denna flyktartade … - Om curaterande och curatorns roll
Curatering idag; ett arbete i brytningspunkten Av: Sarah Jessie Kalmér Termen har vi hört förut, i många olika konstsammanhang. Curator. Men vad betyder den egentligen, och vad gör en sådan? Hur påverkas konsten av curatering, och hur påverkas curatorn av konstvärldens samtal och konsttrenders vindar som blåser i ibland oberäkneliga riktningar? Är curatorn spindeln i … - Konstskola – Disciplinerat slit och eldsjälars djärva gränsöverskridanden
Av: Sarah Jessie Kalmér När jag påbörjade min vandring inom konstutbildningar så var jag en sprittande hormoncocktail, även innehållande inspiration, en nypa talang, en rågad skopa kaxighet, och en hel massa imitativt uttryck och osäkerhet, som jag sammanfogade och kallade originalitet, allt detta toppat med en brännande het vilja. Jag ansåg mig redan då ha …Konstskola – Disciplinerat slit och eldsjälars djärva gränsöverskridanden Läs mer »
- ”Galleristerna: Konstens oumbärliga röda blodkroppar”, konstkrönika om galleriverksamhet
Av: Sarah Jessie Kalmér I varje stor pulserande metropol finns de, i varje mellanstor stad med så där lagom mycket trafikrondeller, ja till och med i byhålorna kan vi oftast hitta dem, då kanske med lite udda öppettider. Galleriernas närvaro ser vi som självklar, och som en del av ett dynamiskt samhälle. Det känns som …”Galleristerna: Konstens oumbärliga röda blodkroppar”, konstkrönika om galleriverksamhet Läs mer »
- ”Synestesin i spegelbilden av allt”, konstkrönika om den abstrakta expressionismen.
Av: Sarah Jessie Kalmér Staplar, pumpar, slår, pulserar, skränar, och vibrerar, de där nervösa takterna som bara fortsätter i en slags evig, ibland nästan plågsam frenesi, ibland skönt och galet gungigt, som får kroppen att vilja spreta och sprätta, lätta åt alla håll, fortsätta, i det oändliga, i en utmattande sammansmältande degel av fält, ljud, …”Synestesin i spegelbilden av allt”, konstkrönika om den abstrakta expressionismen. Läs mer »