
Kol och stålunionen och dess roll i Sverige

Visste du att något som byggde på järn och kol också byggde Europa? Kol- och stålunionen var en organisation som sex länder startade efter andra världskriget. Det hade inte bara med industri att göra det handlade om att förhindra krig och att bygga fred genom att dela på resurser. Sådant verkar nästan omöjligt i dag, men det fungerade faktiskt.
När Europa ville stoppa krigen
År 1951 undertecknade sex länder ett avtal. Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland ville något helt nytt. De hade just varit genom världskriget och ville aldrig ha det igen. Genom att dela kontrollen över kol och stål ressurser som användes för att göra vapen gjorde de krig mellan sig själva omöjligt. Du kan inte ha ett krig om du och din motståndare är ekonomiskt bundna till varandra. Det var den briljanta tanken bakom allt.
Från två industrier till en helt ny världsdel
Kol- och stålunionen blev startskottet för något mycket större. Det var början på dagens Europeiska union. Länder som tidigare hade kämpat mot varandra började istället arbeta tillsammans. De insåg att gemensamt arbete var starkare än att stå ensam. Idén växte från ett försök att kontrollera två industrier till ett försök att ena en helt kontinent (vilket var rätt ambitiöst, måste man säga).
En idé som förändrade hur vi tänker om fred
Kol- och stålunionen påverkade konstnärer och tänkare på djupet. Den visade att människor kunde välja samarbete istället för krig. På Galleri28 kan vi presentera detta perspektiv genom konst genom verk som handlar om enighet, gränser och vad vi kan skapa tillsammans. Konsthistorien från efterkrigstiden fylls av denna optimism om fred och förening.
Vad hände när det var klart
Efter femtio år tog fördraget slut 2002. Kol- och stålunionen hade gjort sitt jobb. Industrin reglerades nu på samma sätt som allt annat inom EU. Det stora experimentet var över, men det hade lyckats. Ingen krig hade utbrutit mellan medlemsländerna. Det var en påminnelse om att tankar och idéer kan förändra världen mer än vapen någonsin kan (och det är väl värt att komma ihåg).


